Livet är helt enkelt jäkligt komplicerat. Det är ett faktum som tog mig många långa år att lära mig. Som barn var allting så enkelt, svart och vitt många gånger, och om man inte visste vad man skulle ta sig till så gick det nästan alltid att fråga en vuxen. För vuxna har alla svaren, eller hur? Den största lögnen som dom flesta brukar upptäcka någon gång i ingenmanslandet mellan barn och ungdom är att ens föräldrar eller vårdnadshavare faktiskt inte har alla svaren. Att dom, precis som alla andra, hankar sig fram och improviserar genom hela livet. Plötsligt så känns världen lite mindre säker och dess storlek och vår egen roll är inte längre lika definierad. Snart så handlar det om att försöka finna sig själv, ta reda på vem man är och stå på egna ben i det kaos som dom flesta kallar för vardagen. Det är då man inser att livet är helt enkelt jäkligt komplicerat, men det går att finna ett fotfäste, det tar bara lite tid.
Vi människor är i grunden flockdjur, även om den egna tiden är minst lika viktig. De flesta av oss har ett underliggande, instinktivt behov att få umgås med andra, lära känna nya människor och skaffa vänner. Under åren som går så kastas vi in och ut ur olika grupper med människor. Förskolan, låg-mellan och högstadiet. Sedan bär det för dom flesta av vidare till gymnasiet och högskolan eller universitet. Under tiden så sker så mycket annat vid sidan om alla dom olika klasskamrater som vi träffar under vår tid i lyceum. Fritidsaktiviteter som idrott, sporter eller kanske scouterna innehåller alla i dom flesta fall en helt annan grupp med människor än dom vi lär känna i klassen. Sommarjobb och riktiga jobb gör att man får kollegor, skaffar man barn så kommer man till slut få träffa deras lärare och andra föräldrar. Har man tur så går allting bra och man hittar alltid någon att tala med, ett ankare i havet av människor. Men det är inte alltid som man har den turen, man kan hamna utanför utav olika anledningar, ibland på grund utav brist på gemensamma intressen, personkemi som inte stämmer eller helt enkelt på grund utav mobbning. Den krassa sanningen är att mobbning även är något som inte bara sker i skolan bland barn, utan även bland ungdomar och även vuxna på arbetsplatsen. Mobbning, bland vuxna människor… Det kan vara svårt att inse och acceptera, men bara för att man är vuxen så behöver man inte vara varken trevlig eller ens mogen.
Det är då det kan vara svårt att inse det, men det finns goda människor här i världen som jobbar för att alla skall kunna trivas på sina skolor, aktiviteter eller jobb. Folk som lyssnar till dom som har det svårt, kan ge rådgivning eller helt enkelt bara finnas där en stund för dom som behöver det. Men det viktigaste av allt är att du finns där för dig själv och ju mer du vet, desto mer förberedd är du på att hantera den bergochdalbana som vi kallar för livet. För glöm inte, livet är helt enkelt jäkligt komplicerat, men fan i mig inte omöjligt!
